Hoppa till innehåll
Hem » Ekorren

Ekorren

Ekorre med en hasselnöt i munnen


Vår svenska ekorre har det vetenskapliga namnet Sciurus vulgaris. Sciurus är släktnamnet och betyder ”han som skuggar sig med svansen”. Artnamnet vulgaris betyder ”vanlig”.

Ekorrens bakben är långa med förlängda baktassar. De har spetsiga böjda klor med fem tår både på fram- och baktassarna. Detta ger bra fäste när djuret klättrar. Den fjärde tån på baktassen är förlängd, och hela foten kan vridas i sin axel 180 grader när ekorren klättrar nedför trädstammarna. Tummen på frambenen är starkt förminskad och används enbart som stöd till att hålla födan när den äter.

Ekorre sitter på en gren

Ekorrens föda

Ekorre på taket till ett fågelbo

Hasselnötter och frön från gran- och tallkottar, i nu nämnd ordning, är den föda ekorrarna föredrar. Den äter även knopparna på barrträdens årsskott. 

Under senhösten fram till vårvintern kan man i granskogar finna flera hundratals granskott ligga på marken under träden. Dessa har blivit avbitna av ekorren som ätit upp de gröna knoppanlagen. Ekorren föredrar de knoppar som ska utvecklas till pollen. Halten av råprotein och kalcium och andra näringsämnen påverkar födovalet. Ekorren kan även stjäla ett och annat ägg från fågelbon.

Synen

Ekorren har en mycket bra syn och anses som den bästa bland gnagarna. Den har färgseende, men kan inte skilja mellan rött och grönt. Linsen innehåller pigmentämnet lentiflavin som fungerar som ett gulfilter viket ökar kontrasten mellan färgerna för en skarp syn. Dessutom är ögonen placerade högt upp och långt bak på huvudet vilket gör att den snabbt kan upptäcka rovdjur som anfaller uppifrån eller bakifrån.

Svansen

Ekorre med en hasselnöt i framtassarna

Svansen, som är lång och yvig, används som balansstång och till att signalera med mellan individer. Ekorren reglerar även kroppsvärmen med hjälp av svansen. Genom värmeväxling mellan utgående respektive ingående blodkärl avkyls ekorren under heta dagar medan värmen på motsvarande sätt bevaras i blodet under kall väderlek. Svanskotorna närmast kroppen är kortare än övriga, viket gör att djuret lätt kan vika upp svansen tätt mot ryggen. En ekorre som t.ex. sitter och äter blir på så vis svårare att upptäcka uppifrån av en rovfågel.

Dela det här: